Vår gård!

För 77 dagar sedan fick vi veta att ”Tjackas” i Berga var till salu. Gården kallas så av många efter att Gatufest-generalen ”Tjacka” bodde där. Igår skrev vi äntligen på papperen!

Vår gård

Gården ligger i närheten av Bergafjärden, utefter en idyllisk, lugn bygata och med Bergaskogarna utanför staketet – perfekt den dag det blir häst, för häst ska jag ju ha, såklart! Men först ska vi bo in oss och få lite ordning och reda. Det verkar inte vara några större jobb som måste göras, men en del saker vill vi ju ändå fixa – i sinom tid.

Först och främst måste vi ställa för vintern som lurar runt knuten! Lite annat med hus än med lägenheten där man bara drar på lite till på elementen… Här är det golvvärme och vedeldning som gäller! Så ved och snöslunga står högt på prio-listan, tillsammans med en sektion avlopp som behöver isoleras, ett avbrutet snöräcke som behöver monteras ned och hålen efter det tätas… Hehe!

Sen kommer nya tapeter… lite målarfärg här och där… På sikt vill vi renovera kök och badrum, men det är förhoppningsvis ingen panik med det.

Stallet får nog stå tomt under vintern… Där vill vi (läs jag) också fixa lite innan man börjar hyra ut. Finns fem platser, så fyra tänker vi väl hyra ut. Om det nu finns någon som vill hyra in sig där. Men det borde det ju vara med tanke på att hälften av gårdarna i byn är mer eller mindre aktiva stall och underbara skogar att rida i ligger alldeles utanför stallet! Dessutom finns det två ridhus inom några kilometers avstånd.

Hä blir nog bra dä här! =D

Annonser
Publicerat i Uncategorized | 2 kommentarer

Mini-semester, cliffhanger!

Då var det åter måndag. Helgen gick alldeles för fort trots att den var utökad med två dagar. Vi tog oss nämligen en mini-semester och åkte till Falun. På nervägen på torsdagen tog vi tid på oss att besöka stor-loppisen i Bricka, några mil innanför Hudiksvall, samt att stanna till på Valbo köpcentrum. Tyvärr fyndade vi inte på något av ställena.

På fredagen mötte vi upp med Rickards kompis Ola som gjorde oss sällskap på några loppisar i Falun och Borlänge, samt köpcentrat Kupolen i Borlänge. På kvällen slappade vi alla i Rickards brorsas lägenhet som vi brukar ha förmånen att låna när vi är nere där. Tyvärr var våra val av sängar – soffan respektive madrass på golvet – utan att överdriva lite väl hårda… så vi var inte direkt utvilade efter semestern.

På lördagen avverkade vi några till loppisar i Falun innan vi såg Olas Falu BoIS åka på däng i en träningsmatch i innebandy. All heder åt gubbarna som bjöd på en underhållande match trots att motståndarnas medelålder nästan var halva deras!

Lördag kväll tillbringades i metropolen Vika (befolkningsmängd: 8 pers, 5 hästar och 32 kor)… 😉 Nej skämt åsido, Vika är en fin landsbygdsidyll bara ett stenkast utanför Falun. På bygdegården hade man samlat ihop några lokala förmågor; en tjej som sjöng sjukt likt Lisa Ekdahl, ett ungt punkband vid namn Offer, samt Rickards brors band H.M.F – vi kan ju kalla dem vid deras mer rumsrena alias – Hemma Med Familjen…

Det blev massor av fina loppisfynd i helgen, men det får bli en cliffhanger till nästa inlägg! 😉

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Inredning del 1

Tänkte skriva lite om vad vi åstadkommit med lägenheten på det dryga år vi bott här. Det är alldeles för mycket för ett inlägg, så jag tänkte det kunde bli lite utav en följetong!

Lägenheten var inte i något superskick när vi skulle ta över den. Förutom allmänt slitna tapeter och golv lade vi speciellt märkte till en djup svacka i hallgolvet.

Det tog några veckor att först få ut hantverkare som skar upp mattan sanerade anledningen till svackan – en gammal, nedruttnad träbalk. Den var en kvarleva efter en äldre dörrpost från när det var tre lägenheter istället för två på vart plan. Sedan tog det yttarligare tid att få ut golvläggare som spacklade igen hålet och lade ny matta i hallen och samtidigt på kontoret då den mattan var rejält missfärgad efter att förra hyresgästen haft det som barnrum.

I väntan på allt detta, och i väntan på nya tapeter – som skulle visa sig ta hela 6 månader (!!!) – så tog vi tag i det första och viktigaste rum som vi skulle bli tvungna att fixa själva då hyresvärden ansåg det vara i tillräckligt bra skick… Det rummet var sovrummet.

Såhär såg det ut före:

Ljusgrön grundtapet och svart fondvägg med guld- och silverstreck, samt en garderob.

Vi fick hjälp med tapetsering av Rickards bror som arbetar som målare. Han gjorde dock inte allt utan visade oss även hur vi skulle göra, så de flesta hela våder grundtapet har vi själva satt upp. Fondväggen fick han dock göra själv! Vi valde en vit mönstrad grundtapet och en svart fondvägg med silvermönster:

Efter det var det dags att möblera:

Först och främst ville vi ha en till garderob, så vi satte in en IKEA-garderob med spegeldörr. En byrå för kläder agerar även TV-bänk. Byrån är i samma serie som sängborden – Hemnes från IKEA. Sängen är rummets pièce de résistance, vår Carpe Diem Härmanö är gudomlig. Money well spent, även om vi fick den till ett snuskigt förmånligt pris.

Sänglamporna är från IKEA, Årstid. Det tog ett bra tag innan vi hittade en taklampa vi var nöjda med, men till slut hittade vi denna på Bauhaus. Gardinerna är en kombination av lila från Mio, svarta från Rusta och omtag från Hemtex.

Det var det om vår inredning för den här gången!

Publicerat i Uncategorized | 2 kommentarer

Certifieringstenta-dag: ”jävligt Hawaii”

Klockan 5.40 anlände flygtaxin till porten och drygt två timmar senare klev jag ut genom portarna på Bromma. Stövlade vant iväg till flygtaxis kontor utanför. Lite skillnad från första svängen när man behövde ringa resebyrån för att fatta vart man skulle ta vägen.

Det skulle för ovanlighets skull vara delad taxi så jag fick vänta någon minut innan chauffören ropade upp mig och min medresenär. Kunde inte tro att det var sant när jag för tredje gången får idioten som jag två gånger tidigare fått hjälpa för att komma till centrala Södertälje! Tacka vet jag ”nysvenska” taxichaufförer, de är sociala och vet hur man kör. Denne helyllesvensk jag råkat ut för några gånger är arrogant, inkompetent och allmänt otrevlig – ingen vidare mix i ett serviceyrke!

Blev inte det minsta förvånad när det bara tar någon minut av färden innan han börjar ta hjälp av oss resenärer med vart vi ska. Han skyller på att hans lapp har blivit suddig, konstigt nog hade han ändå gatunumren sedan, utan att ha frågat oss om dem. Mig frågar han om Bo Bergmans gata ligger i Ladugärdet… Jag svarar: ”Jag vet inte, men jag tror det…”, samtidigt som jag tänker: ”Det finns bara en sådan gata i hela Sverige, pucko!”

Jag sitter bakom honom och följer GPSen med spänning. När vi är något kvarter ifrån medpassagerarens destination tornar målflaggan för adressen upp sig på GPSen varvid chauffören utbrister igenkännande: ”JA! NU vet jag var den gatan ligger!”, jo jävlar du, det gör jag också…!

Inte helt förvånande är jag några minuter sen till min destination: Certifieringstentamen för underhållsspecialister!

Har ännu inte fått i mig någon frukost när jag utan någon speciell introduktion får sätta igång med dagens första delprov: Felsökning. ”Maskin C i linje 1 fungerar inte, vad är det för fel?”, ja speciellt mycket mer utförlig än så är faktiskt inte uppgiften. Lite kort info om hur linjen fungerar och hur man upptäckt att något är fel, samt den ökanda luntan med 10-12 elscheman… Yeah!

För att göra en lång historia kort: Efter 45 minuters ordbajsande om hur man felsöker var jag underkänd för att jag inte hittade felet – suprise! Det finns inte en minut av min arbetstid som rör automation, inte helt överraskande att jag inte kunde hitta det specifika felet. Och ryktet att det skulle räcka att visa en god logisk felsökning – gravt överskattad, de var lyriska över den biten av min lösning, men utan att ringa in felet var det värt noll.

Innan jag viste resultatet gjorde vi även ett excelprov med mantalsberäkningar, vilket blev godkänt.

Att vi fick reda på resultaten innan lunch och inte i slutet av dagen berodde på följande spektakel:

Någon vecka innan tentan meddelades deltagarna att man bytt lokal. Istället för den beprövade IT-lokalen som man alltid hyr så vill man tjäna några kronor när vi ändå är så få som tentar (enbart 4 pers) och förlägger tentamen i organisationens egna lokaler. Man testkör naturligtvis datorerna så att allt fungerar… Men guess what, när det blir skarpt läge så klarar varken det fasta eller det trådlösa nätverket belastning!

Efter några bistra kommentarer beslutar den internationelle kontrollanten att förutsättningarna är för bristfälliga för att fullfölja och att vi ska få ett nytt tentamensdatum – snacka om antiklimax! Här har man pluggat stenhårt i veckor och så ska man inte få tenta!?

För att vi ska få resultatet på de redan genomförda delarna går ledarna undan ett tag. När de återvänder har de fått en snilleblixt. Trots att en timmes tenteringstid gått till spillo så ska vi förflytta oss till det närbelägna hotellet. Där ska vi sätta oss i ett konferensrum och nyttja deras trådlösa nätverk för att fullfölja tentamen. Nu ska vi alltså ladda om från nyss nämnda antiklimax… Men visst, det känns bättre att få det gjort samma dag.

Vi traskar iväg med receptionisten som glatt talar om att hon jobbat på hotellet tidigare så hon kan fixa in oss med kort varsel. Jojo… Väl där får vi veta att det inte finns några lediga konferensrum (läkarkongress). Det är knappt så man kan tro att följande lösning är sann – vi får sätta oss i hotellets lobby för att slutföra tentan!!! Med alla störningsmoment det innebär…

Hur än det nu gick till så klarar de flesta av oss, omständigheterna till trots, samtliga tre teoretiska prov som följer de närmaste timmarna! Och trots den tråkiga inledningen på dagen så kan jag känna mig nöjd med att avsluta på topp: Den förste i Europa (enligt handledarna) att klara den tekniska engelskan med 100% rätt! =D

Med en varm rekommendation att studera automation hälsas jag välkommen åter – om ett halvår…

Dagen var, som en av killarna så väl yttryckte det, jävligt Hawaii…

Publicerat i Uncategorized | 2 kommentarer

En tur till Strömsund

I helgen som gick tog vi en tur till Strömsund. Rickards farmor fyller 90 år i januari, men eftersom de bor flera mil utanför byn, utefter en grusväg, tror vi det blir rätt oländigt att ta sig ut dit i januari, så istället åkte vi upp nu.

Vi packade in oss i bilen på lördag morgon och styrde så sakteliga kosan mot Östersund. Vi gjorde oss ingen brådska utan sneglade efter loppisar utefter vägen.

Eftersom vi kom iväg ganska tidigt så fick vi passera en del stängda loppisar, och några såg vi inte skyltarna förrän vi passerade och orkade inte vända. Det blev till slut en loppis i stationshuset i Gällö, men vi hittade inte något av intresse där.

Vi stannade även till vid stor-loppisen i Brunflo. Vi brukar dock aldrig hitta något där eftersom dom har ganska saftiga priser. För de som är insatta tar de exempelvis 150:- för middagstallrikar i serien Grön Anna, något som ofta ses för väl under halva den summan här i krokarna.

Utan fynd susade vi så vidare mot Östersund, och här någonstans och ett bra tag därefter fick vi båda hjärnsläpp delux! Inte förrän vi passerade skylten som visade att vi nu rullade in i Åre kommun… Inte förrän då slog det oss att vi skulle ha svängt av till E45:an i Östersund! Detta trots att jag lite halvdant frågat om vi verkligen skulle passera Krokom…

Kanske var det inte helt konstigt då alla vägar ser ut såhär:

 

Vi fick helt enkelt vända och åka ”bakvägen” via Krokom/Föllinge/Laxviken istället, och med tidsplaneringen skjuten rejält i sank så fick det bli att åka direkt ut till Rickards farmor.

Rickards bror hade några veckor tidigare fått en snilleblixt – att farmor, som tidigare beklagat sig över att hon inte längre orkade trampa tramporgeln, skulle få en keyboard! Efter en rundtur på gården och lite extra tejp på paketet var det så dags att gratulera födelsedagsbarnet, om än i förtid.

Och gissa om hon blev glad! Killarna han knappt få upp den på stativet innan  hon spelade än den ena än den andra melodin på den, om än för något stela fingrar. När killarna tog över och började provade finesserna tog det inte lång tid innan hon med ett busigt leende kommenterade: ”Det är ju så man blir avundsjuk på de som får spela!”, och när hon väl fått tillbaka den vek hon knappt från dess sida.

När vi skulle åka var hon i full färd med att ringa sonen och spela en trudelutt för honom med!

Efter en natt i en av Strömsunds Campings eminenta stugor rullade vi på söndagen hemåt. Vi var åter i farten ganska tidigt för att hinna med en del upptåg på vägen hem. Vi började med att åka upp till Näxåsen, en plats i höjd med där Rickards farmor bor, men på andra sidan vattudalen.

På vägen dit såg vi både björnspillning och tjädrar. Det var väldigt vackert och idylliskt där ute i skogen…

 

 

 

 

På vägen hem tänkte vi också försöka hitta några loppisar, men det blev faktiskt bara en, i Nämforsen, efter att vi varit ner till forsen och kollat på hällristningarna. Både forsen och hällristningarna var häftiga att kolla på eftersom det, som i så många älvar just nu, var extremt högt flöde. Vattnet stod som kvastar ur dammluckorna!

 

 

 

 

 

Som ett sista stopp svängde vi ner förbi Västanåfallet:

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Gym = Förkyld ?

I söndags var jag iväg på gymintro på Friskis & Svettis. Det är normalt en grupp, men jag var den enda anmälda så jag fick en privatlektion, inte helt fel! Vi gick igenom vad jag ville träna och så fick jag ett schema med övningar som instruktören tyckte skulle passa. Mycket överkropp tyckte han, dels eftersom jag fick mycket träning för benen på ridningen och orienteringen, och dels eftersom jag har en seglivad inflammation i ena knät för tillfället.

Sedan gick vi igenom alla övningarna i gymmet: uppvärmning på crosstrainer och roddmaskin, några övningar med pilatesboll, en hel del maskiner och någon övning med fria vikter. Det var riktigt roligt och även om det kanske var ett ”säljtrick” så var det kul att få mycket beröm för att jag gjorde övningarna rätt.

När vi var klar lämnade han mig att prova lite själv. Jag stod länge och glodde på schemat och hoppade nästan till när han gick förbi och frågade om jag undrade över något: – ”Eeeh, nä, jag bara står och kikar…”, för inte sjutton kunde jag ju erkänna att jag redan då hade glömt vilken övning som var vilken!!! Hihihi.

Jag gick iallafall runt och kikade på maskinerna och kunde ju iallafall komma ihåg om jag hade testat dom eller ej, och provade dem igen. Efter lite ”nedvärmning” på crosstrainern var jag helt skakis. Testade senast efter orienteringen att mäta blodsockret och då var det väldigt lågt, 4.1 så jag bör nog tänka på vad (att) jag äter när jag tränar…

På måndagen och tisdagen kunde jag knappt lyfta armarna! Begriper inte hur det ska gå till att göra 3×12 repetitioner när jag fick så ont av bara 5-10 st!?

Hur som haver blev jag även förkyld. Vaknade i tisdags med rejält ont i halsen. Kul! Men efter att ha surplat honungsvatten halva veckan så tror jag – ta i trä – att det börjar bli bättre. Är visserligen allmänt slut, men man kanske vågar sig till gymmet imorgon? Kör nog inte 3×12 på övningarna då, speciellt inte med tanke på hur ont jag fick senast, men kanske 3×6? Bara känna på lite…

Läste en intressant artikel om träning under förkylning. Eller jag läste en massa saker vars kontenta var – är det pulshöjande så låt bli om du är förkyld. Men i den här specifika artikeln av en läkare stod det två intressanta saker:

  • Styrketräning sätter igång en uppbyggnadsprocess i musklerna som samtidigt påverkar immunförsvaret negativt. Kanske därför jag blev förkyld? Eller så var det bara dags helt enkelt! 😉
  • Om ett antal personer vistas i ett och samma rum kommer de efter 20 minuter ha utbytt samtliga luftvägsinfektioner med varandra bara genom att andas samma luft. Nu beror ju det säkert på ventilation etc, men det ger ju ändå en tankeställare om hur lämpligt det är att sitta i ett 1½ timme långt möte i ett litet, till synes halvdant ventilerat konferensrum…

Nåväl, dags att krypa till kojs och vila mig frisk!

Publicerat i Uncategorized | 2 kommentarer

Dia Psalma

Vid sjutiden ikväll rullade vi inåt staden för att se Dia Psalma spela på Pipeline. De gör just nu sin avslutningsturné. Det är väl kanske inte ett av mina favoritband, men det är ändå ett band som funnits i min värld sedan Napsters dagar…

Väl där trampade vi otåligt runt ett tag i lokalerna i väntan på att förbandet skulle gå på scen. Efter vad som kändes som en evighet av väntande så frågade vi i garderoben vilka tider som gällde för kvällen och fick till svar att förbandet skulle gå på kl 21.00 och Dia Psalma kl 22.00.

Klockan var inte mer än halv åtta så vi bestämde oss för att åka iväg ett tag. Det blev en glass från Willys och lite site-seeing innan vi rullande inåt stan igen i skymningen och till en allt mörkare himmel.

Väl inne i stan fanns det inte längre någon parkering ledig där vi stått tidigare, så vi stannade till på parkeringen i väntan på att någon skulle åka. Det var då vi började undra varför gatulamporna blinkade…? Och vaför det lät som att det blåste storm fast att det till synes var vindstilla…? Det visade sig snart att det var ett ordentligt åskväder som drog in över staden.

Med den överhängande risken för regn skyndade vi oss att parkera vid Clas Ohlsson istället, och ta oss tillbaka till Pipeline innan himlen skulle öppna sig! På de få kvarteren dit fick vi en häftig uppvisning av Tor och hans hammare.

Med ”säkerheten” inom räckhåll stannade vi utanför Pipeline och förundrades av skådespelet. Vi räknade sekundrarna och konstaterade att åskan var både lite här och lite där, men ofta 5-10 km bort. Plötsligt kom den där stunden när det skarpa ljusskenet och dundret kom samtidigt och det blev några skutt in under taket! Strax efter svajade ljuset till och gatubelysningen och Hotel Strand blev mörklagt!

Vi gick in för att lyssna på förbandet – Aktivt Hjärnsläpp. Lyssnar på dem på t.ex. YouTube så låter de inte så illa. Vet inte om det var något som inte gick deras väg ikväll, men helt bra lät det dock inte. Bättre lycka nästa gång.
 


 

Vi gick ut i friska luften igen efter ett tag, det var hemskt varmt inne i lokalen. Vi kunde konstatera att Strand inte fått tillbaka strömmen än, även om det för ett tag flimrade i belysningen för att sedan bli kolsvart igen. Vi hann slå oss ner i loungen ett tag innan det var dags för huvudnumret.

Dia Psalma hade betydligt högre kvalitet i framförandet och det var rätt roligt att då och då känna igen någon bit från förr. Det var dock inte utan viss förundran jag noterade publiken runt omkring som med breda leenden glatt skrålade med i ”Hon får”, en låt om pedofili.
 


 

Bandet fick ett varmt avsked från Sundsvall, och då syftar jag både på publikens ovationer, på den halvnakne karl som hejades upp på scenen för att tacka av bandet, och på temperaturen i lokalen – basisten klagade över värmen, trummisen fick lov att rikta om spotlightsen och vi, trots att vi stod helt stilla under spelningen, var dyngsura i svett när vi kom ut därifrån. Då var det skönt med en liten promenad till bilen i den svala kvällsluften!
 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar